Det här med vänskap är ett ömt kapitel för mig just nu. Och då menar jag ömt som i aj, inte ömt som i ömsint. Jag har ingen bästis som jag träffar eller pratar med dagligen eller flera gånger i veckan eller så. Det finns några vänner som är viktiga för mig, men de bor på annat håll, så jag träffar dem inte så ofta. Pratar inte med dem så ofta heller, eftersom jag på senare år fått nåt slags aversion mot att ringa. Vet inte riktigt varför.
Jag är dålig på vänskap, sån där riktigt nära vänskap. Det smärtar mig djupt, och jag skulle vilja bli bättre på det. Jag ska försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar