Det var tidigt på vårkanten, och jag cyklade genom stan. På den norra sidan, nära det berömda vattentornet, låg ett litet blått hyreshus och jag förevisades en av lägenheterna på andra, och översta, våningen. En etta med kök, och den kunde bli min. Jag tackade ja, så klart, och kände hur nånting bubblade inom mig. Friheten. Den väntade på mig.
Jag skulle fylla 23 om några månader, jag skulle äntligen lämna min kille, och det kändes som att födas på nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar