Hej, mitt vinterland.

Okej, vintern har kommit nu. Med besked. Fast med tanke på att det inte är så kallt kommer väl all den här snön att förvandlas till slask och vatten å det snaraste.

I mitt hus där jag bor finns det en spansk (eller, om man ska vara noggrann, katalansk) tant. Hon tycker om att säga till, läxa upp och vädra sina åsikter. I dag sa hon: "Jag ska säga till dig, eftersom jag vet att du inte blir arg, att ni måste sluta gena över gräsmattan. Det blir en stig där, och om ni inte slutar kommer Stockholmshem att ta bort gräset och asfaltera. De har skrivit ett brev till mig och klagat." Hm, om jag uppfattade henne rätt så har alltså Stockholmshem skrivit ett brev till henne, och inte till nån annan i huset, och sagt att om folk inte slutar gå på gräsmattan så kommer de att asfaltera den... Tillåt mig att tvivla.

Hur som helst, hon hade fel: Jag blev ganska arg, eller i alla fall, irriterad. Det kanske är trist att det blir en stig på gräsmattan för att många går där, men det är väl inte hela världen? Gräsmattor är ju inte till för att tittas på. När hon sen sa att det är "ungdomar och invandrare" som trampar sönder gräsmattan blev jag inte mindre irriterad. Men det är nog ingen idé att försöka tala henne till rätta, hon förstår inte bättre. Invandrare är för övrigt en av hennes favoritsyndabockar. Jag vet inte om hon tycker att hon själv inte hör hemma i den kategorin eftersom hon har bott i Sverige ganska länge, eller om det kanske är så att icke-europeiska invandrare hamnar i en annan kategori för henne.

Nåja. Jag lägger till "inte gå på gräsmattan" på hennes växande no-no-lista. Sen tidigare finns där:

- kasta sopor utan att knyta ihop soppåsen (något jag aldrig gjort mig skyldig till - jag är exemplarisk på den punkten)

- låta porten slå igen när man går in - man ska stänga den mjukt (jag kan möjligen ha gjort mig skyldig till detta någon gång)


Jag vet att hon har ögonen på mig. Bäst att sköta sig.

Gott nytt.

Jag tror att blodet i mina ådror har bytts ut till bly. Åtminstone känns mina fötter, ben och armar blytunga. Och en ständig trötthet har invaderat mig! Det måste vara mörkret. Det är mörkt när jag går till jobbet och det är mörkt när jag kommer hem. Den ljusa delen av dygnet tillbringas i en lysrörsupplyst kontorslokal. Ack, ja, synnerligen nedslående är det.*

Jag minns inte om det brukar vara såhär varje vinter. Kanske har det med åldern att göra? Förra året fyllde jag 35 och hittade det första gråa hårstrået på mitt huvud. Hej, medelålder!

Men... Det är nog meningen att jag ska jobba nu, eftersom jag sitter i den där lysrörsupplysta lokalen igen.


*Och naturligtvis är det inte det minsta synd om mig. Jag slipper i alla fall jobba i en mörk gruva, eller nåt.