Ibland börjar jag nästan gråta när jag betraktar människor omkring mig. Som den något slitne mannen framför mig i kassan på Ica. Han köper en folköl, lite varmkorv och en påse smågodis. Jag ser för mig hur han går hem till ensamhet, kokar några korvar, dricker sin folköl och äter smågodis framför tv:n. Jag tänker på isande ensamhet och det värker till i hjärtat.
Men jag kan ju ha fel. Han kanske har bjudit hem en polare, eller väntar dambesök, eller är ensam och glad. Vad vet jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar