Måndag hela veckan.

Jag tänker ibland att jag borde skriva nåt lite oftare, men jag låter bli eftersom jag inte tycker att jag har nåt att skriva om. Fast jag kanske borde skita i det, och skriva ändå.

Jag kan ju till exempel skriva om hur dagarna bara tycks rinna iväg, som sandkorn mellan mina fingrar (eller nån annan lika sliten klyscha). Plötsligt är det mars, och mer än två månader av 2007 har gått. Märkligt.

Jag skyller den här känslan på att jobbet äter upp alldeles för stor del av tiden. Det är stora "Måndag hela veckan"-vibbar, jag lovar. Kommer till jobbet, säger hej till kollegorna. Jobbar. Säger hej då till kollegerna, går hem från jobbet. Kommer till jobbet, säger hej till kollegorna... Ja, ni fattar, va? Sen är det helg, och innan man hinner blinka är det måndag igen.

Förra veckan var jag och pojkvännen i Barcelona, och det var obeskrivligt skönt. Inte bara för att vädret var ljuvligt, utan även för att det var så härligt att vara ledig. Missförstå mig inte, jag gillar mitt jobb, men man behöver ett avbrott ibland. Ingen väckarklocka, inget sitta instängd hela dagen, bara frihet att strosa omkring som man vill. Fantastiskt!

Men nu är det fredag. Snart ska jag äta crêpes och dricka fransk cider. Sen ska jag vara leeeedig i tvååå heeela dagar! Sen är det måndag igen.