Jul och så.

Julen är över, och den firades hos både min och pojkvännens familj. På senare år har jag haft mindre och mindre "julkänsla" för varje år. Jag vet inte exakt hur den där julkänslan brukade kännas, men det var nog så att vissa dofter eller saker eller förehavanden väckte något slags känsla inom mig som vi kan kalla julkänsla. I år kände jag i princip ingenting av den. Men jag hade en trevlig jul ändå!

Nu återstår bara några få dagar av år 2006. Jag konstaterar att året har svischat förbi fort. Håhåjaja, det är väl så det känns när man börjar bli gammal. Under några år när jag till och från mådde ganska dåligt var nyårsafton en av årets hemskaste dagar. Kanske inte på grund av någon mer konkret anledning än den att det är en sån där dag när man förväntas ha så himla kul, och det hade inte jag. Och kanske också för att det var ett tecken på att ännu ett år passerat, på något sätt.

Hur som helst, nu för tiden känns det inte längre som någon hemsk dag, utan som en dag när det kan ges anledning att göra något trevligt. Jag vill skåla i något bubbligt och gå ett nytt år till mötes!

Mörkret och jag.

Ibland är jag mörkrädd. Inte så rädd som jag var när jag var liten och inte kunde sova, men ändå lite rädd. När jag är ensam hemma, som nu, tänder jag massor av lampor, även i rum där jag inte är. Jag har gärna tv:n på, som nu, fast jag inte tittar på den. Just nu lyssnar jag på musik, men tv:n är på med ljudet avstängt. Kanske för att den blir som en extra ljuskälla, jag vet inte riktigt.

Jag är ganska lättskrämd när jag är ensam hemma, hoppar till vid konstiga ljud och så där. Absolut räddast på länge blev jag för ett par år sen, när nån vid ett på natten försökte öppna min ytterdörr. Lyckligtvis hade jag låst den, så det hände inget mer än att nån ryckte i dörrhandtaget. Min gissning är att det var några ungar som roade sig, men vad hade hänt om dörren hade varit olåst? De hade fått se mig stå i hallen med ögon stora som tefat, med tandborsten i handen eller nåt i den stilen. Troligen hade jag dött av skräck på fläcken.

Jag har just sett "Match Point", förresten. Den var okej, men inte så mycket mer, tycker jag. Kanske var mina förväntningar på kombinationen Scarlett och Woody i högsta laget.

Who am I?

Okej, det här testet dök upp på ett par ställen, så jag tänkte att jag skulle göra det. Och jag verkar ju vara en väldigt rolig person...

Your Birthdate: June 20

You are a virtual roller coaster of emotions, and most people enjoy the ride. Your mood tends to set the tone of the room, and when you're happy, this is a good thing. When you get in a dark mood, watch out - it's very hard to get you out of it. It's sometimes hard for you to cheer up, and your gloom can be contagious. Your strength: Your warm heart Your weakness: Trouble controlling your emotions Your power color: Black Your power symbol: Musical note Your power month: February

What Does Your Birth Date Mean?

Förkyld.

Jag har blivit förkyld för andra gången på några veckor. Det känns som ett scenario som har blivit allt vanligare de senaste åren. Borde jag äta mer vitaminer? Motionera mer? Andas in mer frisk skogsluft i stället för motorvägs- eller stadsluft? Jag vet inte. Men jag vet att jag inte har nån lust att bli förkyld hela tiden.

Förresten så är jag inte fri som i frilans längre. Jag har blivit anställd av min uppdragsgivare och är nu kontorsråtta igen. Fast jag gör ju i princip samma sak som under mina månader som frilans (d.v.s. översätter tv-program). Jag tycker fortfarande att jobbet är kul, och har bestämt mig för att efter ett år som anställd (förutsatt att jag får vara kvar efter provanställningen, alltså) göra en utvärdering: Frilans kontra anställd - vilket har flest fördelar? Sen får vi se om jag stannar kvar i kontorsvärlden eller ger mig ut i frilansandet igen.

För övrigt känns det ganska läskigt efter valet. Vad kommer att hända nu? Hur kommer det att bli här i Sverige? Jag väntar med bävan...

Sommar.

Jag har öppnat fönstret på vid gavel, och just nu kommer det faktiskt in en svalkande bris. Men snart tar sig väl solen runt till den här sidan av huset, och då är det kört.

Det har sina fördelar att arbeta hemma, trots allt. När det är värmebölja behöver man inte klä på sig mer än vad som är absolut nödvändigt. Det är betydligt mindre än jag skulle ha visat mig på ett kontor i. Man kan också ta en längre paus när man vill, utan att någon undrar vad man håller på med, i fall man känner att man vill ge sig ut i den överhettade världen. Men det betyder förstås att man får arbeta vid något annat tillfälle (t.ex. på natten) för att hinna bli klar till deadline. Men vad gör väl det.

Efter att ha vistats utomhus (i skog- och sjöterräng) större delen av helgen är jag svedd av solen och biten av myggor. Rejält biten. Jag försöker låta bli att klia, men ibland går det bara inte. Det känns, med andra ord, som sommar.

Döden och politiken.

På första maj - arbetarnas egen dag - arbetade jag. Men jag hade en paus på eftermiddagen. Då passade vi på att göra ett litet besök på Norra Bantorget. Medan Göran Persson spred glänsande valfläsk omkring sig på scenen rasade en gammal man ihop bakom oss. Med Görans ord om de gamla och de sjuka ringande i öronen såg vi förmodligen den gamle mannen dö. Ambulanspersonal kom fram och satte in alla sina medhavda insatser. Jag vet inte säkert, men jag tror att det såg mörkt ut för den gamle mannen.

Mina ögon fylldes av tårar och jag tänkte på det där med att livet kan vara där ena sekunden och borta nästa. Det är en skrämmande tanke. Fast vi måste ju alla någon gång dö, och det vore väl att föredra att få försvinna mitt i ett steg, omgiven av människor, framför att tyna bort i ensamhet någonstans...

Massor av kultur.

Helgen bestod av mycket kultur av olika slag! Fredagskvällen bjöd på en trevlig tillställning på Debaser, där kanandensarna i Blood Meridian, Pink Mountaintops och Black Mountain (med gemensamma medlemmar hit och dit) bjöd på riktig rock. Skäggiga killar och coola tjejer som rockade tungt. Mycket bra!

På lördagskvällen var det dags för teater, närmare bestämt "Herr Ricardos dödsshow" på Strindbergs Intima Teater. En skojig, timslång föreställning i dödens tecken. Ja, skojigt fast det handlade om döden. Små scener ur kända pjäser, sånger och annat dramatiserades av Mathias Lafolie och Tuvalisa Rangström på ett underhållande vis.

På söndagen klämdes det - för ovanlighetens skull - även in lite sport. Vi pratar boxning. Jag kan inte påstå att det är ett av mina specialintressen, men när min gamla kollegas adept Yasser (a.k.a. "El Cubano) skulle vara med i final är det klart att jag ville se! Och han vann ju dessutom!

Söndagskvällens kulturella evenemang gick av stapeln i Nalens vackra salong. På scenen där fanns Kjell Höglund, uppbackad av ett gäng musiker med Johan Johansson i spetsen. Kjelle roade alla i publiken med diverse guldkorn ur sin långa karriär. Alla älskade det lika mycket: de medelålders kulturtanterna, de grånade gubbarna, svennekillarna, de förtryckta kontorsnördarna och de ystra tonåringarna i Wacken-T-shirt. Kjell kan nog med rätta kallas ett unikum. Som sista nummer bjöd han på den långa och minst sagt tänkvärda "Häxprocess". Mer Kjell till folket!

Ring my bell.

Häromkvällen besökte Bell Orchestre från Kanada Södra Teatern här i Stockholm. Det var en strålande konsert! Med den något ovanliga sättningen trumpet, horn, fiol, basfiol och trummor lyckades de skapa ett mäktigt ljud. Någon av medlemmarna spelar också i Arcade Fire, vilket man ibland kunde ana. Bell Orchestres musik är av en annan typ, med inslag av klassisk musik, jazz, folkmusik och elektronisk musik (men de låter inte så pretentiöst som man skulle kunna tro av en den uppradningen), men släktskapet tyckte jag mig känna i den febrigt galloperande takten i några av låtarna.

Och jag blev förstås än mer sugen på att få se Arcade Fire live...

Det finns hopp.

När jag gick längs Götgatan i dag och kände solens värme i ansiktet fick jag lust att skutta i takt till musiken i hörlurarna. Det finns hopp! Så länge skygglapparna var på, så att jag missade snön i Björns Trädgård till vänster om mig, såg jag en vårtorr trottoar framför mig. En vacker syn, på min ära!

Vintern.

Vintern börjar tynga mig ordentligt. Jag hoppas verkligen att den snart är över.