Ibland är jag mörkrädd. Inte så rädd som jag var när jag var liten och inte kunde sova, men ändå lite rädd. När jag är ensam hemma, som nu, tänder jag massor av lampor, även i rum där jag inte är. Jag har gärna tv:n på, som nu, fast jag inte tittar på den. Just nu lyssnar jag på musik, men tv:n är på med ljudet avstängt. Kanske för att den blir som en extra ljuskälla, jag vet inte riktigt.
Jag är ganska lättskrämd när jag är ensam hemma, hoppar till vid konstiga ljud och så där. Absolut räddast på länge blev jag för ett par år sen, när nån vid ett på natten försökte öppna min ytterdörr. Lyckligtvis hade jag låst den, så det hände inget mer än att nån ryckte i dörrhandtaget. Min gissning är att det var några ungar som roade sig, men vad hade hänt om dörren hade varit olåst? De hade fått se mig stå i hallen med ögon stora som tefat, med tandborsten i handen eller nåt i den stilen. Troligen hade jag dött av skräck på fläcken.
Jag har just sett "Match Point", förresten. Den var okej, men inte så mycket mer, tycker jag. Kanske var mina förväntningar på kombinationen Scarlett och Woody i högsta laget.
1 kommentar:
Ojojojoj. Jag skulle bara säga att jag läst din kommentar och tackar för den.
Men så läste jag den här posten och insåg att jag varit med om nästan samma sak... som jag skulle kunna blogga om.
Och sen såg jag att du är översättare och då fanns det en massa där som jag ville prata om!
Ja, jag kanske inte bara ska stanna och säga tack alltså. :)
Skicka en kommentar