Dekorum

Vår, var hälsad.

2011-05-01T18:01:00.005+02:00

När jag för andra gången i dag traskar upp till den lokala Ica-butiken ser jag det blommande trädet och stannar under det. Det må vara lite kallt om fingrarna i dag, men himlen är blåare än blå och jag får lust att skutta lite av pur glädje.

Eftermiddagen har ägnats åt arbete i långsamt tempo, och arbetet kommer därför att knapra i sig större delen av kvällen också. Men det gör inte så mycket. Det är vår där ute!

Söndag.

2011-04-10T12:32:00.001+02:00

Vill egentligen bara testa kombinationen blogg och mobil.

2011-03-19T22:57:00.000+01:00

Hemma på min gata i stan. Man skulle kunna bli mångalen för mindre.

30. One last moment

2011-02-20T15:41:00.002+01:00

En varm sommar för nästan tolv år sen sitter jag på trappen utanför dörren till mitt krypin, som ligger i en villakällare i Stocksund. Jag hyr ett rum - med egen ingång - hos en tant, som först verkar trevlig men som senare verkar underlig. Där bor jag några månader när jag är ny i stan. Jag äter yoghurt med färska jordgubbar till frukost i morgonsolen. Badmöjligheter finns inom cykelavstånd. Jag cyklar till Danderyds sjukhus på morgnarna och tar t-banan till jobbet. Jag lyssnar på Broder Daniel. Något nytt har just börjat, och det känns bra.

29. Your aspirations

2011-02-20T15:40:00.002+01:00

Jag vill aldrig fastna, aldrig stelna. Alltid lära mig nytt, alltid vara beredd att gå vidare.

28. Something that you miss

2011-02-20T15:39:00.004+01:00

Jag saknar en nära, nära vän att sitta i soffan och se på film eller dricka te (eller öl) med.

27. Your favourite place

2011-02-20T15:35:00.003+01:00

Jag tycker om Stockholm, där jag bor. Jag tycker om Berlin och Glasgow, dit jag gärna reser. Jag tycker om att blicka ut över havet, vilket hav som helst. Jag tycker om att lägga mig i soffan och läsa eller se på film eller tv-serier. Jag tycker om att krypa ner under täcket på kvällen.

These are a few of my favourite places.

26. Your fears

2011-02-16T15:29:00.003+01:00

Störst av alla rädslor är rädslan för ensamheten. Inte det att vara ensam då och då, här och där, för det är ju bara skönt. Men rädslan för Den Stora Ensamheten. Att inte vara viktig för någon, omtyckt av någon.

25. A first

2011-02-16T15:20:00.004+01:00

(Som om ingenting hade hänt fortsätter jag efter...en liten paus.)

Jag minns första gången som jag snorklade. Min känsla påminde mycket om Suziluz upplevelse.

Eftersom jag inte är nån fantastisk simmare och inte heller nån djärv äventyrare när det gäller vatten hade jag fått för mig att jag skulle hata snorkling, alternativt inte klara av det. Vet inte varför jag tänkte så; det är ju inte så mycket man behöver göra mer än att ta på sig snorkel och cyklop och ligga och plaska i vattnet.

Det var hur som helst häftigt med den där undervattensvärlden. Overkligt vackert och färgstarkt! Men också lite läskigt. Läskigt att höra sina andetag och vara så medveten om dem, läskigt med vatten överallt, och läskigt att så tydligt vara besökare i en värld som befolkas av varelser av ett helt annat slag.

24. Something that makes you cry

2010-12-25T16:53:00.001+01:00

Allt och inget. Förutom det självklara, som när nånting hemskt eller ledsamt händer mig:

När en hund (eller annat djur) dör på film.

När nåt annat sorgligt händer på film.

När nåt sorgligt händer i en bok.

En vacker (eller sorglig) låt.

När nån gör nåt fint för andra på tv (det räcker med typ att Oprah skänker nåt till nån som är med i programmet - jag vet, jag är patetisk).

23. Something that makes you feel better

2010-12-25T16:50:00.002+01:00

Ett sms från min kille när jag sitter på jobbet och har tråkigt. Ett mejl från en kompis. En kopp te på kvällen. Ett nytt avsnitt av favvoserien för stunden. Highscore på nåt larvigt spel på mobilen. Ett nystädat hem. Fika med en kompis.

Jag är en enkel person.

22. Something that upsets you

2010-12-25T16:46:00.002+01:00

Allt och inget.

Folk som smaskar på tunnelbanan.

Folk som pratar jättehögt i mobilen på tunnelbanan (jag hatar att prata i mobilen på tunnelbanan, jag pratar säkert också för högt).

Folk som inte tycks se andra människor, som trängs och knuffas och aldrig ber om ursäkt.

Ja, och så allt sånt där stort och viktigt, som är helt självklart. Typ punkt tre ovan i global skala - roffande, krigande, nedtryckande. Hänsynslöshet, hjärtlöshet.

21. Another moment

2010-12-25T16:41:00.002+01:00

Jag tror att det var i sjuan, på vintern, i Skåne. Jag och "K" åkte skridskor på en spolad plan. Det var snöigt och världen var innesluten i en blå skymning. Det var vackert. Sen tror jag att vi gick hem till henne och lyssnade på "Some great reward". Ja, det verkar sannolikt. Det gjorde vi nog. Vi drack säkert te också.

Meh!

2010-12-09T13:28:00.001+01:00

Såg på Rapport igår kväll att man hade kunnat se en vädersol över Stockholm! Varför missade jag det? Jag är besviken.

20. This month

2010-12-08T21:33:00.003+01:00

Under den senaste månaden har jag...

- Jobbat ganska mycket, känns det som.
- Varit tröttare än trött varje morgon.
- Besökt ett par gamla vänner.
- Tränat, men inte så ofta som jag hade önskat.
- Ignorerat kursen som det var tänkt att jag skulle ägna mig åt.
- Fotat för lite.
- Skrivit för lite.

Den kvardröjande känslan är på nåt sätt att jag vill...mer.

19. Something I regret

2010-12-07T15:34:00.003+01:00

I det lilla kan man ju ångra en massa saker, allt från vad man valde att ta på sig för kläder på morgonen till varför man inte gick och tränade lite oftare under hösten.

I det stora, då? Det finns en massa saker jag skulle kunna ångra. Jag jobbar till exempel inte som lärare, vilket jag en gång i tiden utbildade mig till (jag upptäckte att jag inte var speciellt bra på att vara lärare). Så, visst, jag kanske ångrar att jag inte valde en annan utbildning, men jag har ju hankat mig fram ändå.

Så är det med det mesta, tycker jag. Jag kunde ha valt annorlunda, "bättre", men alla val jag har gjort har ju lett mig fram hit. Visst finns det detaljer jag vill ändra på i mitt liv, men på det stora hela är jag rätt så nöjd.

(Fast jag ångrar att jag inte lämnade den där killen lite tidigare, det gör jag verkligen.)

18. Your favourite birthday

2010-12-06T13:09:00.004+01:00

Så var det det här med favoriter igen... Jag minns tydligt när jag fyllde fem. Då fick jag en stor gosedjurshund. Det gladde mig storligen! När jag fyllde sju hade jag öron- och ögoninflammation, ingen favorit. Men för säkerhets skull upprepades exakt det scenariot när jag fyllde 30 (fast då tappade jag rösten också, som kronan på verket).

På senare år måste det väl ändå vara när min kille friade till mig i Prag. Det var fint. Nu ska vi bara se till att gifta oss också...

17. Your favourite memory

2010-12-04T22:09:00.003+01:00

Hm, det här är ju väldigt svårt. Rent allmänt är jag kass på favoriter. Favoritlåt, favoritfilm, favoritbok - allt sånt där varierar ju hela tiden!

Men, okej. Jag säger väl min farfar. Jag tyckte väldigt mycket om honom, men eftersom han och farmor bodde ganska långt bort så träffades vi bara under ett par veckor på somrarna. När jag och min bror var små brukade farfar skicka brev till oss, alltid skrivna på skrivmaskinen som stod i hans rum. I kuvertet låg också serier och korsord saxade ur Allers, och ibland fanns där även en tablettask. (Fanns det Fablernas värld-tablettaskar? Jag tycker mig minnas såna, men jag är inte alls säker.) När vi träffade farfar och farmor på somrarna brukade farfar spela kasino med oss, och så berättade han sagan om Malena som slog av sig bena.

Farfar dog när jag var arton, så i vuxen ålder har jag fått klara mig utan honom. Men jag kan med lätthet se honom framför mig i minnet, där han sitter i sin gungstol. Och jag får alltid tårar i ögonen när jag tänker på honom.

16. Your first kiss

2010-12-02T20:06:00.003+01:00

Den första kyssen... Det var nog på nån rast i skolans pingisrum på mellanstadiet. Men inte så mycket att orda om, väl? Alla första kyssar är ju speciella, men jag tror inte att jag vill beskriva dem här och nu.

15. Your dreams

2010-12-02T16:46:00.002+01:00

När jag sover drömmer jag mycket, känns det som. Jag vaknar alltid mitt i en dröm, i alla fall. Mina drömmar är oftast rätt så...vardagliga. De handlar inte om rymdresor och bergsbestigningar, utan utspelar sig oftast i vardagligare miljöer än så. Fast allt är förstås mer förvirrat och...drömlikt.

Men vad drömmer jag om i vaket tillstånd? Vilka är mina framtidsdrömmar? Jag vet inte riktigt, faktiskt... Kanske drömmer jag om en stuga vid havet, nära en sandstrand. Kanske drömmer jag om att tjäna lite, lite mer pengar än vad jag gör i dag. Pengarna är inte speciellt viktiga i sig, men om jag ska kunna köpa den där stugan behövs det nog lite mer än vad jag har.

14. What you wore day

2010-11-29T15:23:00.002+01:00

Vit t-shirt. Svart...tunika? Vet inte vad jag ska kalla den riktigt. Ljusblå jeans. Grå-vit-randig kofta. Gröna raggsockor (egenhändigt stickade!).

13. This week

2010-11-28T19:51:00.002+01:00

Förra helgen åkte jag till Småland och Blekinge och träffade två gamla vänner. Det var länge sen vi sågs alla tre, så det var kul med en reunion.

I veckan har jag sen ägnat mig åt att jobba, gå på konsert (!!! på Strands 2-årskalas), gå på teater (Mannen i ormskinnsjackan), slappa, få hjälp av pappa att sätta på vinterhjulen på bilen, gå på Fotomässan, passa en hund en stund, äta lussekatter med hundens husse och matte.

Och nu ska veckan avrundas med varma mackor och kanske en film.

12. What's in your bag

2010-11-26T23:05:00.002+01:00

I min väska finns idag följande saker:

- en penna
- ett läppstift
- tuggummi
- tre hårnålar
- SL-kort
- glasögonfodral + glasögon
- plastpåse
- en dongel
- ett usb-minne
- ett kvitto
- pappersnäsdukar
- en mobiltelefon

11. Your siblings

2010-11-24T16:25:00.002+01:00

Jag har en brorsa som är två år yngre än jag. Han är en schyst kille, och vi lekte massor när vi var små. När vi blev lite större spelade vi dataspel och sånt (för han var en tvättäkta datanörd som började med en Vic-20 och bytte sig uppåt därifrån, och övergav ytterst motvilligt Amiga för PC till slut). Sen, när vi var i 25-årsåldern sådär, skrev vi ibland brev till varandra eller pratade i telefon, för då bodde vi på olika håll. Nu bor vi i samma stad, fast inte jättenära varandra, och ses tyvärr inte så himla ofta. Han har en söt liten son som jag gärna skulle leka med lite oftare än jag gör.

Sen så har min pappas sambo en dotter, men eftersom jag var arton när mina föräldrar skildes har vi aldrig delat hem, så där som syskon gör. Men jag gillar henne och vi ses då och då när jag hälsar på pappa.

10. What you wore today

2010-11-23T17:18:00.004+01:00

Svart linne, randig skjorta med murarkrage, svarta jeans. För tillfället är munderingen förstärkt med raggsockor, eftersom det är svinkallt hemma.

9. Your beliefs

2010-11-23T15:35:00.002+01:00

Jag tror på att försöka att ständigt göra mitt liv och mig själv bättre och bättre. Jag snackar inte om karriärsval och sånt därnt, för det loppet tror jag att jag missade startskottet för. I alla fall om vi pratar om uppåtgående kurvor vad gäller status och inkomst.

Men jag tror på att våga. Jag vill aldrig stänga in mig i nån liten ruta. Jag vill aldrig tänka "det hade varit kul att göra det där, men nu är det för sent". Jag tror på att prova nya saker när det känns rätt, och på att hålla fast vid det gamla när det känns rätt. Skit samma vad man "ska" göra. Skit samma vad "alla andra" gör.

Jag tror på att hjälpa andra när jag kan. Jag tror på att våga vara liten och svag, och jag tror på att tro på att jag kan.

Jag tror på att sikta mot stjärnorna och hoppas att jag åtminstone lättar från marken.

7. A moment

2010-11-18T11:30:00.002+01:00

Det var tidigt på vårkanten, och jag cyklade genom stan. På den norra sidan, nära det berömda vattentornet, låg ett litet blått hyreshus och jag förevisades en av lägenheterna på andra, och översta, våningen. En etta med kök, och den kunde bli min. Jag tackade ja, så klart, och kände hur nånting bubblade inom mig. Friheten. Den väntade på mig.

Jag skulle fylla 23 om några månader, jag skulle äntligen lämna min kille, och det kändes som att födas på nytt.

7. Your best friend

2010-11-17T21:46:00.002+01:00

Det här med vänskap är ett ömt kapitel för mig just nu. Och då menar jag ömt som i aj, inte ömt som i ömsint. Jag har ingen bästis som jag träffar eller pratar med dagligen eller flera gånger i veckan eller så. Det finns några vänner som är viktiga för mig, men de bor på annat håll, så jag träffar dem inte så ofta. Pratar inte med dem så ofta heller, eftersom jag på senare år fått nåt slags aversion mot att ringa. Vet inte riktigt varför.

Jag är dålig på vänskap, sån där riktigt nära vänskap. Det smärtar mig djupt, och jag skulle vilja bli bättre på det. Jag ska försöka.

6. Your day.

2010-11-17T09:51:00.003+01:00

Håll i er, för nu blir det spännande. Detta var min dag i går:

Gick upp vid 7. Satte mig vid datorn och gjorde klart ett jobb.

Lämnade hemmet vid 10. Lämnade in bilen på service.

Åkte till kontoret. Jobbade. Åt lunch med mina kollegor.

Vid 14 assisterade jag min kompis kille, som skulle ge ögondroppar till en motvillig knappt ettårig dotter (jag höll fast henne, han droppade). Stackars barn...

Vid 17 hämtade jag ut bilen på verkstaden. Betalade och såg glad ut (nåja). När det är vinter tänker jag alltid att jag vill sälja bilen, för den är mest till besvär. Men på sommaren är det rätt fint att kunna åka på bilutflykter!

Sen åkte jag hem, gick till affären, "lagade mat" (fiskpinnar och pommes, allt halvfabrikat = jag är världens sämsta människa! Men det är ju gott! *skäms bara lite*).

Kollade sen på den spanska skräckisen "I barnkammaren". Lite läskig var den! Efter det fick SVT Play bjuda på en dokumentär om Sverigedemokraternas väg in i riksdagen.

Sen var jag trött och gick och la mig. God natt!

5. Your definition of love

2010-11-15T20:18:00.002+01:00

Kärlek. Den är undflyende ibland. Men ibland står den så envist att inget kan rubba den.

Den är allt från ett försiktigt fladder i maggropen till en stor värme i hela kroppen.

Den är underbar att få, och vacker att få ge.

Finns det inte nån liknelse med en fågel? Nånting om att inte hålla i den alltför hårt, utan låta den få flyga fritt? Jag minns inte riktigt, men jag har för mig att det lät rätt fint.

4. What you ate today

2010-11-14T12:08:00.002+01:00

Kapitel fyra, i vilket vi får ta del av en rafflande sammanställning av vår hjältinnas födointag en vanlig lördag i november.

I en inte så arla morgonstund intogs en frukost bestående av te och en ostmacka.

Senare på förmiddagen följde en kopp kaffe (utan mjölk, inte gott) och en hembakad äppelmuffin.

Lunchen bestod av en grov fralla med ost samt en cappuccino (på Götgatan, till ackompanjemang av skrålande Hammarbyfans, smällare och klappret av polishästhovar).

Kvällsvarden blev tacoskal fyllda med quornfärs, ost, grönsaker och stark sås.

Aftonen avrundades med en skål popcorn.

3. Your parents

2010-11-13T10:46:00.001+01:00

Mamma, den som alltid fanns där. Pappa, den mer undflyende figuren som jobbade jämt. Obalansen i det. Mamma, som jag tror var en rätt så bra mamma ungefär fram tills jag var i skolåldern. Sen känns det som om nåt hände. Kanske har det att göra med hennes enorma kontrollbehov. Innan jag började skolan hade mamma fullständig kontroll över mig, eftersom hon var hemmafru. Men sen… I och med skolan kom så många andra faktorer och impulser in i mitt liv. Hennes kontroll var inte fullständig längre. Det var säkert frustrerande för henne. Kanske var det därför hon blev så arg och så kontrollerande. Det var frustrerande för mig. Hon borde ha börjat jobba. Pappa, han blev då den ”snällare”, den jag vågade fråga om sånt som mamma kanske kunde bli arg för (och då menar jag saker av slaget ”får jag vara i stallet på lördag?”).

Men när jag blickar tillbaka känns det som om pappa i familjen blev svagare och svagare i konturerna, som om han långsamt suddades ut. Och sen kom den där sommaren med fullständig istid, den där bilsemestern där pappa inte sa ett enda ord till mamma. Det var då deras tjugoåriga bröllopsdag inföll. Det var då pappa förmodligen i tankarna befann sig hos en annan kvinna. Men det stod inte klart förrän hösten kom.

2. Your first love

2010-11-13T10:37:00.000+01:00

När jag var liten hade vi en rullbandspelare som jag och min bror älskade att leka med. Vi spelade in saker på den, babblade i mikrofonen. Det fanns också några band som innehöll musik. Jag minns ”Ta av dig skorna” med Povel Ramel. Den lyssnade jag på, och lät mig svepas med av och in i. Där och då väcktes min kärlek till musiken. (I dag är jag inte särskilt förtjust i Povel, men just den låten kan transportera mig raka vägen tillbaka till treårsåldern på en sekund.)

1. Introduce yourself

2010-11-11T13:51:00.001+01:00

Kvinnan utan egenskaper

Jag saknar hemstad, och hembygd, eftersom jag växte upp på sex, sju olika platser i Sverige. Alltifrån Gästrikland till Skåne. Det har lett till att jag inte känner mig mer hemma på någon plats. Men jag känner mig inte heller mindre hemma på någon plats. (Stockholm är mitt hem sedan elva år tillbaka, men det är inte nödvändigt för mig att bo kvar här resten av livet. Fast jag vet inte vart jag skulle flytta, om jag skulle flytta. En vacker dag kanske jag får en uppenbarelse.)

Jag saknar religiös tro. Kanske finns det en gud, eller varför inte flera, det är inget jag kan svara på. Men religionen har ingen plats i mitt liv. Detta betyder inte att jag fördömer eller ser ner på andra som har en religiös tro (så länge de inte uttrycker rena dumheter och hävdar att de gör det i religionens namn). Ibland saknar jag det här med riter och sånt som hör till religionerna. Det skulle kunna vara något att...kanske inte hänga upp sitt liv på, men åtminstone utsmycka det, eller ge det något slags struktur eller trygghet.

Jag saknar politisk övertygelse. Jag tycker saker, och om man ska följa höger-vänster-skalan kanske mitt tyckande hamnar mest på den ena sidan. Men jag tycker inte om höger-vänster-skalan. Jag skulle vilja att man tog en annan utgångspunkt för politiken, och för hur ett land styrs. Min önskan är att det vore kloka, i sanning kunniga, personer som styrde landet. Människor som inte låter sig förblindas av längtan efter makt eller andra ovidkommande saker. Såna människor finns nog inte.

Jag har ingen hobby, inga fritidsintressen, inget jag brinner för så att jag håller på att gå sönder. Eller, jo. Kanske. Jag älskar musik. Det har jag alltid gjort. Jag önskar att jag kunde sjunga eller spela något instrument, men det kan jag inte. Min mamma tyckte inte att det var någon idé att jag skulle börja spela när jag var liten, för hon "visste" att jag skulle tröttna, för om man ska bli duktig måste man öva varje dag. "Kan man inte få spela lite bara för att det är kul?" frågade jag. Men hon tyckte nog inte det. I vuxen ålder har jag försökt lära mig spela gitarr. Det lät för jävligt. Jag är nog väldigt omusikalisk.

En radda grejer.

2010-11-09T15:33:00.002+01:00

Okej, om jag skulle ta och skriva lite. Många kör ju det här upplägget just nu.

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

Hösten.

2010-10-03T12:19:00.002+02:00

Hösten är verkligen min favvotid på året. Lever fortfarande kvar i det där terminstänkandet från skolan, där hösten betyder nystart. Bäst är det typ när augusti går över i september - kristallklara dagar fulla av tillförsikt! Men nu har september gått över i oktober, och nu är väl tanken att allt det där nya ska ha satt igång. Det vet jag inte riktigt om det har. Jag har börjat plugga på distans, men vacklar lite hit och dit gällande om jag ska satsa fullt ut eller inte. Jag ska nog det. Eller...? Vi får se.

Vinn en klänning!

2010-05-04T12:58:00.003+02:00

Ny klänning till sommaren, kanske? Vinn en här.

Gårdagens ord: ecklesiastikminister

2010-05-02T13:08:00.002+02:00

Över ett glas öl eller två tränade jag och några vänner i går kväll på att uttala ordet "ecklesiastikminister". Det gick ganska bra. Olof Palme var den siste att inneha posten, ifall någon undrade. Från och med 1968 fick statsrådet i stället titeln "utbildningsminister". Inte alls lika kul, om du frågar mig.

Falsk profet?

2010-04-10T10:41:00.003+02:00

Jag kan knappt tro att det är sant: Thomas di Leva har ett "tempel" där han sysslar med "kosmisk ljusöverföring". Läste just Jenny Östergrens krönika om detta. Mycket märkligt. Ännu märkligare är förstås att folk betalar för det.

Tema 80-tal + snö

2010-04-10T00:07:00.004+02:00

Här kommer några gamla dängor och några snöiga landskap.

Nostalgi 2.

2010-03-18T13:04:00.001+01:00

Radio! Jag lyssnade mycket på radio tidigare, inte så jättemycket nu längre. Men jag minns att program som "Jazz på platta", "Kultis på platta" och förstås "Skivor till kaffet" sändes i nuvarande ungdomskanalen P3 bra länge. Det var andra tider, det.

Do you realize?

2009-09-07T12:07:00.006+02:00

Det är en vacker höstmåndag, och arbetslusten vill inte omedelbart infinna sig. Jag vill hellre lyssna på Flaming Lips.

Nostalgi.

2009-08-19T15:08:00.001+02:00

Ibland blir jag nostalgisk över konstiga saker. Icq, till exemepl. Åh, den där lilla blomman som blinkade så fint nere i hörnet på skärmen! Undrar om det är många som använder icq i dag...

Vridna kläder.

2009-07-06T15:05:00.001+02:00

Det händer rätt ofta att kläder som jag har på mig vill vrida sig. Plötsligt har ett byxben vridit sig ett kvarts varv. En tröja drar envist åt höger eller vänster.

Är det mig eller kläderna det är fel på?

Bad.

2009-06-14T11:32:00.002+02:00

Tar ett varmt bad och öppnar badrumsfönstret på glänt. Det ångar från vattnet, och jag föreställer mig att jag badar i en varm källa på ett regngrått Island. Det känns roligare än ett svalt och regnigt Junisverige.

Om några dagar blir det andra bullar. Svalkande bad i varm luft på en grekisk ö. Längtar!

Fokuseeeera!

2009-05-07T10:29:00.001+02:00

Jag borde jobba, men hittar inte mitt fokus. Var kan jag ha förlagt det?

Kanske är jag extra lättroad just nu, men jag tyckte att det här var kul:
http://aplaceforrobots.blogspot.com/2009/05/truism.html

Vår.

2009-04-30T09:10:00.001+02:00

Våren är skir
och skär i mitt hjärta

Blödig.

2009-04-24T11:21:00.002+02:00

Ibland börjar jag nästan gråta när jag betraktar människor omkring mig. Som den något slitne mannen framför mig i kassan på Ica. Han köper en folköl, lite varmkorv och en påse smågodis. Jag ser för mig hur han går hem till ensamhet, kokar några korvar, dricker sin folköl och äter smågodis framför tv:n. Jag tänker på isande ensamhet och det värker till i hjärtat.

Men jag kan ju ha fel. Han kanske har bjudit hem en polare, eller väntar dambesök, eller är ensam och glad. Vad vet jag.

Hört i bokhandeln.

2009-01-28T16:15:00.002+01:00

Medelålders man till expediten: Har ni nån bok om bloggar? Min fru har börjat blogga, och hon skulle vilja ha lite tips om andra bloggar. Ja, man känner ju till Mias och Klaras, men det vore kul med fler, liksom worldwide.

Expediten: Nej, jag har nog inte sett till nån bok om bloggar. Men det brukar ju stå rätt mycket om bloggar i tidningarna...

Röst i mitt huvud: Eller på det där världsomspännande elektroniska nätverket, kanske? Jag har hört att det står en del om bloggar där också...

2008-11-04T16:27:00.006+01:00

Det är 18 grader i vår lägenhet. 18 grader är inte så lite egentligen, men jag fryyyser! Golvet är nog typ -7 grader. Jag har just ätit ett Digestive-kex, fast de innehåller kolhydrater en masse, och kolhydrater är O-N-D-A. Fast om man riskerar att frysa ihjäl spelar det väl inte så stor roll...
Bilden är från i somras, tagen i en rosenträdgård i Prag (jag har kamouflerat mig i blommig tunika...och jag gör en konstig min). Då frös jag inte.

Får män vara män, och kvinnor kvinnor?

2008-09-03T16:13:00.002+02:00

Jag blir trött bara jag hör nån säga nånting om hur män respektive kvinnor ska vara eller är. Det här har ju väckt en del uppmärksamhet. Jag vill gäspa käkarna ur led när jag läser det (dels för att de skriver som krattor, men också för att det känns så...trött).

Vem hindrar nån från att vara som hon/han vill? Eller från att leva som hon/han vill? Visst, det är klart att det finns en norm i samhället. Visst, det är klart att det kan tittas snett på folk som inte följer normen.

Men ändå, man är inte tvungen att följa normen.

Och kan inte folk bara få vara som de vill, vare sig de är kvinnor eller män?

Jag blev ju aldrig vacker.

2008-08-31T13:21:00.003+02:00

När jag var ung var jag inte vacker, och eftersom man rätt snabbt lär sig att vacker är det finaste och bästa en tjej eller kvinna kan vara, så drömde jag förstås om att bli det. Nånstans inom mig bar jag nog på en dröm om att det en vacker dag bara skulle hända. Som en ful ankunge som blir en svan. Den där klassiska komma-tillbaks-och-visa-alla-hur-vacker-man-har-blivit-grejen. Men det hände aldrig, och ärligt talat var jag väl för lat, omotiverad eller nåt annat för att lägga tillräckligt många strån i kors själv. Jag hade väl kunnat sminka och fiffa och färga och dölja och framhäva och så vidare som många andra gör. Men jag tyckte nog inte att det var lönt.

Nu bär jag på en annan dröm. När jag blir gammal vill jag bli en riktigt söt liten tant. En sån där med mjuka, vita lockar, glittrande ögon och ett finurligt leende.

Hornstull, rat city.

2008-08-26T14:15:00.003+02:00

Jag gillar inte råttor. De ger mig rysningar och jag blir stel av skräck när jag ser dem. Osis då att Bergsunds strand verkar vara ett rent råttparadis, och osis att det ligger på vägen till min arbetsplats. Och dubbel-osis att folk älskar att kasta skräp på marken överallt. Om jag vore råtta skulle jag säkert också älska att det ligger pizzakartonger högt och lågt. Rena råtthimlen. De skrattar säkert åt den där råttgiftslappen.

Visuellt.

2008-05-06T14:04:00.002+02:00

Read my VisualDNA™ Get your own VisualDNA™

Sol.

2008-04-25T11:59:00.002+02:00

Jag funderar på att köpa nåt slags säkerhetsbälte med lås som jag kan sätta på min kontorsstol, annars kommer jag att smita ut så fort jag får chansen nu under det s.k. "sommarhalvåret" (när har sommaren nånsin varat ett halvår, liksom?). Frågan är ju om det går att konstruera ett liknande mentalt bälte så att tankarna också håller sig kvar på arbetet.

Jag är ett lejongap.

2008-04-23T18:35:00.001+02:00

I am a
Snapdragon

What Flower
Are You?

"Mischief is your middle name, but your first is friend. You are quite the prankster that loves to make other people laugh."

Tranor.

2008-04-13T22:09:00.002+02:00

Såg genom bilfönstret en flock tranor på en åker. Blev alldeles naturromantisk.

Note to self: Gå ut i naturen ibland i stället för att bara iaktta den på avstånd.

Men hallå.

2008-04-09T12:19:00.000+02:00

Vart tog egentligen våren vägen?

Läskigt

2008-04-04T13:55:00.003+02:00

Plats: Tvättstugan
Tid: 07.00
Scenario: Nån har inte hämtat sin tvätt. Båda tvättmaskinerna är fulla, så även torkskåpet och torktumlaren. En hög med tvätt ligger på golvet.

Trist, tänker jag, men sånt händer.

På den här slarviga personens tvättmedelspaket får jag syn på en liten, handskriven lapp.

"DU SKA DÖ" står det på lappen.

Weird stuff. Jag tog bort lappen - för om slarvern kommer ner och hämtar sin tvätt vill inte JAG bli misstänkt som lappskrivare. Och dessutom tycker jag att det var ett rätt...otrevligt budskap.

Men allvarligt, vem skrev den där lappen, och varför?! Är det ett skämt? Hoppas det...

Boknörd

2008-03-29T11:50:00.001+01:00

Det här med våldet.

2007-10-21T12:16:00.000+02:00

Jag förstår inte det här med våld. I mina ögon är allt våld meningslöst, oavsett om det gäller barnmisshandel eller krig. Jag förstår känslor som frustration, dåligt självförtroende, maktlöshet, känslan av att ha blivit orättvist behandlad - de känslorna har förstås jag, liksom de flesta andra, upplevt. Men jag förstår inte hur våld kan dämpa eller på nåt sätt ge en lättnad från dessa känslor. Inte heller förstår jag hur våld kan ge en kick eller få en människa att känna sig upprymd. Om jag mår dåligt, hur skulle det kunna ge ens en tillfällig lättnad om jag slog min partner, min förälder, mitt barn, en främling - vem som helst? Det är för mig ett mysterium.

Det är faktiskt också ett mysterium hur människor kan vara fullständig likgiltiga inför sin omgivning. Jag är självklart inget helgon, jag är väl medvetet eller omedvetet taskig ibland jag också, men jag försöker i alla fall att komma ihåg att det finns andra människor omkring mig. Man dör inte av att låta nån annan kliva av bussen eller på tåget före en själv. Jag lovar, det är sant! I veckan försökte jag kliva på ett ganska fullsmockat tunnelbanetåg, men misslyckades eftersom en medelålders man hoppade fram mitt framför mig och dängde till mig med sin ryggsäck. Det gjorde rätt ont, och där stod jag som ett fån och såg dörrarna stängs mitt framför näsan. Hoppas att han var nöjd med att han hann med tåget. Själv tog jag nästa tåg, en minut senare, där det var gott om plats.

Han kanske är tonårsförälder. Hur lär han sina tonåringar att bli människor som inte slår, när han själv verkar vara totalt omedveten om att det existerar andra människor av kött och blod omkring honom?

Okej, nu kanske jag hårdrar. Men det pratas just nu mycket om tonåringar och våld och vad deras föräldrar gör och inte gör. Kanske borde vi alla stanna upp ett ögonblick då och då och se oss om lite för att påminna oss om att det bor andra än vi själva här i världen. Själv förespråkar jag faktiskt ett visst mått av artighet, hur mossigt det än kan låta. Om vi lär oss några enkla och grundläggande regler för hur vi ska uppföra oss när vi är barn, så kanske vi faktiskt lär oss att bli genuint trevliga mot varandra i förlängningen. Vem vet, det kanske kan funka som ett slags mental träning i medmänsklighet.

2007-10-14T12:58:00.001+02:00

Jag är lite lätt förkyld, och då är det väl okej att ägna ett par timmar åt att läsa bloggar och allmänt vara fullständigt oproduktiv? Vavava, visst är det väl det?

Under det senaste halvåret har jag två gånger drömt att personer i min omgivning har läxat upp mig angående saker jag gör som stör dem. Jag antar att de här sakerna är sånt som jag själv tycker att jag gör, och som irriterar mig. Undrar varför det är så svårt att förändra små beteenden som jag är medveten om att jag har, och som jag vill göra mig av med. Vad är det som hindrar mig? Vanans makt, antar jag. Okej, det handlar inte om att jag misshandlar folk direkt, men ändå. Jag ska jobba med mig själv, som det heter.

Jag måste också försöka att bli lite mindre klantig. Den här veckan har jag:

1) Kopplat in det nya strykjärnet utan att notera att det fanns en skyddande plastfilm på själva strykytan. Jag fick tillbringa 20 minuter med att skrapa bort fastsmält plast...

2) Lyckats köra in en kökskniv i handflatan när jag skulle vika ihop en pizzakartong. Kniven låg i kartongen, mig ovetandes, och hamnade alltså på nåt sätt i min handflata. Skadan blev inte allvarlig, men jag blev ändå svimfärdig så klart.

Lärdom av ovanstående punkter? Försök inte göra nånting annat än att ta en dusch direkt på morgonen. Hjärnan funkar inte som den ska.

Konsumtionen.

2007-05-06T18:26:00.000+02:00

Jag funderade lite på det här med konsumtionen... Vill folk ha de "rätta" sakerna för att visa att de har pengar? Jag har alltid tänkt mig att folk vill ha vissa saker mer för att visa att de är "rätt", att de har "koll" på vad som gäller.

Visst är det så att det ofta krävs pengar för att köpa de där åtråvärda sakerna som framhävs som oumbärliga för personen med koll, men är det just det att man har pengar som man vill signalera? Okej, om man köper ett sommarhus i Båstad eller en segelbåt, då vill man nog signalera att man har pengar, men om man köper ett par jeans av ett visst märke?

Kanske är det så. Kanske är det att man har råd som man vill visa. Åtminstone i dessa dagar, när en del av de där åtråvärda märkesobjekten är så ohemult dyra.

Jag vet bara det, att jag skulle inte känna mig ett uns mer "rätt" om jag tog ut alla mina besparingar (som inte skulle räcka till en segelbåt) och köpte mig en handväska för dem. Jag har aldrig känt mig "rätt" på det sättet, och jag kan inte riktigt föreställa mig att det finns en sak som skulle kunna förändra den känslan.

Men andra kanske resonerar annorlunda. Kanske är det därför folk köper saker som de egentligen inte behöver och egentligen inte har råd med. Kanske hoppas de att just nästa grej ska hjälpa dem att nå ända fram. Jag har full sympati, och jag undrar om de lyckas...

(Och så kan jag väl erkänna att jag förmodligen har köpt saker just för att de är av ett visst märke, men aldrig med avsikten att visa att jag hade råd med dem.)

Måndag hela veckan.

2007-03-09T16:27:00.000+01:00

Jag tänker ibland att jag borde skriva nåt lite oftare, men jag låter bli eftersom jag inte tycker att jag har nåt att skriva om. Fast jag kanske borde skita i det, och skriva ändå.

Jag kan ju till exempel skriva om hur dagarna bara tycks rinna iväg, som sandkorn mellan mina fingrar (eller nån annan lika sliten klyscha). Plötsligt är det mars, och mer än två månader av 2007 har gått. Märkligt.

Jag skyller den här känslan på att jobbet äter upp alldeles för stor del av tiden. Det är stora "Måndag hela veckan"-vibbar, jag lovar. Kommer till jobbet, säger hej till kollegorna. Jobbar. Säger hej då till kollegerna, går hem från jobbet. Kommer till jobbet, säger hej till kollegorna... Ja, ni fattar, va? Sen är det helg, och innan man hinner blinka är det måndag igen.

Förra veckan var jag och pojkvännen i Barcelona, och det var obeskrivligt skönt. Inte bara för att vädret var ljuvligt, utan även för att det var så härligt att vara ledig. Missförstå mig inte, jag gillar mitt jobb, men man behöver ett avbrott ibland. Ingen väckarklocka, inget sitta instängd hela dagen, bara frihet att strosa omkring som man vill. Fantastiskt!

Men nu är det fredag. Snart ska jag äta crêpes och dricka fransk cider. Sen ska jag vara leeeedig i tvååå heeela dagar! Sen är det måndag igen.

Hej, mitt vinterland.

2007-01-21T12:30:00.000+01:00

Okej, vintern har kommit nu. Med besked. Fast med tanke på att det inte är så kallt kommer väl all den här snön att förvandlas till slask och vatten å det snaraste.

I mitt hus där jag bor finns det en spansk (eller, om man ska vara noggrann, katalansk) tant. Hon tycker om att säga till, läxa upp och vädra sina åsikter. I dag sa hon: "Jag ska säga till dig, eftersom jag vet att du inte blir arg, att ni måste sluta gena över gräsmattan. Det blir en stig där, och om ni inte slutar kommer Stockholmshem att ta bort gräset och asfaltera. De har skrivit ett brev till mig och klagat." Hm, om jag uppfattade henne rätt så har alltså Stockholmshem skrivit ett brev till henne, och inte till nån annan i huset, och sagt att om folk inte slutar gå på gräsmattan så kommer de att asfaltera den... Tillåt mig att tvivla.

Hur som helst, hon hade fel: Jag blev ganska arg, eller i alla fall, irriterad. Det kanske är trist att det blir en stig på gräsmattan för att många går där, men det är väl inte hela världen? Gräsmattor är ju inte till för att tittas på. När hon sen sa att det är "ungdomar och invandrare" som trampar sönder gräsmattan blev jag inte mindre irriterad. Men det är nog ingen idé att försöka tala henne till rätta, hon förstår inte bättre. Invandrare är för övrigt en av hennes favoritsyndabockar. Jag vet inte om hon tycker att hon själv inte hör hemma i den kategorin eftersom hon har bott i Sverige ganska länge, eller om det kanske är så att icke-europeiska invandrare hamnar i en annan kategori för henne.

Nåja. Jag lägger till "inte gå på gräsmattan" på hennes växande no-no-lista. Sen tidigare finns där:

- kasta sopor utan att knyta ihop soppåsen (något jag aldrig gjort mig skyldig till - jag är exemplarisk på den punkten)

- låta porten slå igen när man går in - man ska stänga den mjukt (jag kan möjligen ha gjort mig skyldig till detta någon gång)

Jag vet att hon har ögonen på mig. Bäst att sköta sig.

Gott nytt.

2007-01-10T12:19:00.000+01:00

Jag tror att blodet i mina ådror har bytts ut till bly. Åtminstone känns mina fötter, ben och armar blytunga. Och en ständig trötthet har invaderat mig! Det måste vara mörkret. Det är mörkt när jag går till jobbet och det är mörkt när jag kommer hem. Den ljusa delen av dygnet tillbringas i en lysrörsupplyst kontorslokal. Ack, ja, synnerligen nedslående är det.*

Jag minns inte om det brukar vara såhär varje vinter. Kanske har det med åldern att göra? Förra året fyllde jag 35 och hittade det första gråa hårstrået på mitt huvud. Hej, medelålder!

Men... Det är nog meningen att jag ska jobba nu, eftersom jag sitter i den där lysrörsupplysta lokalen igen.

*Och naturligtvis är det inte det minsta synd om mig. Jag slipper i alla fall jobba i en mörk gruva, eller nåt.

Jul och så.

2006-12-28T21:21:00.000+01:00

Julen är över, och den firades hos både min och pojkvännens familj. På senare år har jag haft mindre och mindre "julkänsla" för varje år. Jag vet inte exakt hur den där julkänslan brukade kännas, men det var nog så att vissa dofter eller saker eller förehavanden väckte något slags känsla inom mig som vi kan kalla julkänsla. I år kände jag i princip ingenting av den. Men jag hade en trevlig jul ändå!

Nu återstår bara några få dagar av år 2006. Jag konstaterar att året har svischat förbi fort. Håhåjaja, det är väl så det känns när man börjar bli gammal. Under några år när jag till och från mådde ganska dåligt var nyårsafton en av årets hemskaste dagar. Kanske inte på grund av någon mer konkret anledning än den att det är en sån där dag när man förväntas ha så himla kul, och det hade inte jag. Och kanske också för att det var ett tecken på att ännu ett år passerat, på något sätt.

Hur som helst, nu för tiden känns det inte längre som någon hemsk dag, utan som en dag när det kan ges anledning att göra något trevligt. Jag vill skåla i något bubbligt och gå ett nytt år till mötes!

Mörkret och jag.

2006-10-31T22:26:00.000+01:00

Ibland är jag mörkrädd. Inte så rädd som jag var när jag var liten och inte kunde sova, men ändå lite rädd. När jag är ensam hemma, som nu, tänder jag massor av lampor, även i rum där jag inte är. Jag har gärna tv:n på, som nu, fast jag inte tittar på den. Just nu lyssnar jag på musik, men tv:n är på med ljudet avstängt. Kanske för att den blir som en extra ljuskälla, jag vet inte riktigt.

Jag är ganska lättskrämd när jag är ensam hemma, hoppar till vid konstiga ljud och så där. Absolut räddast på länge blev jag för ett par år sen, när nån vid ett på natten försökte öppna min ytterdörr. Lyckligtvis hade jag låst den, så det hände inget mer än att nån ryckte i dörrhandtaget. Min gissning är att det var några ungar som roade sig, men vad hade hänt om dörren hade varit olåst? De hade fått se mig stå i hallen med ögon stora som tefat, med tandborsten i handen eller nåt i den stilen. Troligen hade jag dött av skräck på fläcken.

Jag har just sett "Match Point", förresten. Den var okej, men inte så mycket mer, tycker jag. Kanske var mina förväntningar på kombinationen Scarlett och Woody i högsta laget.

Who am I?

2006-10-12T09:27:00.000+02:00

Okej, det här testet dök upp på ett par ställen, så jag tänkte att jag skulle göra det. Och jag verkar ju vara en väldigt rolig person...

Your Birthdate: June 20

You are a virtual roller coaster of emotions, and most people enjoy the ride.

Your mood tends to set the tone of the room, and when you're happy, this is a good thing.

When you get in a dark mood, watch out - it's very hard to get you out of it.

It's sometimes hard for you to cheer up, and your gloom can be contagious.

Your strength: Your warm heart

Your weakness: Trouble controlling your emotions

Your power color: Black

Your power symbol: Musical note

Your power month: February

What Does Your Birth Date Mean?

Förkyld.

2006-09-18T14:46:00.000+02:00

Jag har blivit förkyld för andra gången på några veckor. Det känns som ett scenario som har blivit allt vanligare de senaste åren. Borde jag äta mer vitaminer? Motionera mer? Andas in mer frisk skogsluft i stället för motorvägs- eller stadsluft? Jag vet inte. Men jag vet att jag inte har nån lust att bli förkyld hela tiden.

Förresten så är jag inte fri som i frilans längre. Jag har blivit anställd av min uppdragsgivare och är nu kontorsråtta igen. Fast jag gör ju i princip samma sak som under mina månader som frilans (d.v.s. översätter tv-program). Jag tycker fortfarande att jobbet är kul, och har bestämt mig för att efter ett år som anställd (förutsatt att jag får vara kvar efter provanställningen, alltså) göra en utvärdering: Frilans kontra anställd - vilket har flest fördelar? Sen får vi se om jag stannar kvar i kontorsvärlden eller ger mig ut i frilansandet igen.

För övrigt känns det ganska läskigt efter valet. Vad kommer att hända nu? Hur kommer det att bli här i Sverige? Jag väntar med bävan...

Sommar.

2006-06-14T09:38:00.000+02:00

Jag har öppnat fönstret på vid gavel, och just nu kommer det faktiskt in en svalkande bris. Men snart tar sig väl solen runt till den här sidan av huset, och då är det kört.

Det har sina fördelar att arbeta hemma, trots allt. När det är värmebölja behöver man inte klä på sig mer än vad som är absolut nödvändigt. Det är betydligt mindre än jag skulle ha visat mig på ett kontor i. Man kan också ta en längre paus när man vill, utan att någon undrar vad man håller på med, i fall man känner att man vill ge sig ut i den överhettade världen. Men det betyder förstås att man får arbeta vid något annat tillfälle (t.ex. på natten) för att hinna bli klar till deadline. Men vad gör väl det.

Efter att ha vistats utomhus (i skog- och sjöterräng) större delen av helgen är jag svedd av solen och biten av myggor. Rejält biten. Jag försöker låta bli att klia, men ibland går det bara inte. Det känns, med andra ord, som sommar.

Döden och politiken.

2006-05-02T16:09:00.000+02:00

På första maj - arbetarnas egen dag - arbetade jag. Men jag hade en paus på eftermiddagen. Då passade vi på att göra ett litet besök på Norra Bantorget. Medan Göran Persson spred glänsande valfläsk omkring sig på scenen rasade en gammal man ihop bakom oss. Med Görans ord om de gamla och de sjuka ringande i öronen såg vi förmodligen den gamle mannen dö. Ambulanspersonal kom fram och satte in alla sina medhavda insatser. Jag vet inte säkert, men jag tror att det såg mörkt ut för den gamle mannen.

Mina ögon fylldes av tårar och jag tänkte på det där med att livet kan vara där ena sekunden och borta nästa. Det är en skrämmande tanke. Fast vi måste ju alla någon gång dö, och det vore väl att föredra att få försvinna mitt i ett steg, omgiven av människor, framför att tyna bort i ensamhet någonstans...

Massor av kultur.

2006-04-24T10:20:00.000+02:00

Helgen bestod av mycket kultur av olika slag! Fredagskvällen bjöd på en trevlig tillställning på Debaser, där kanandensarna i Blood Meridian, Pink Mountaintops och Black Mountain (med gemensamma medlemmar hit och dit) bjöd på riktig rock. Skäggiga killar och coola tjejer som rockade tungt. Mycket bra!

På lördagskvällen var det dags för teater, närmare bestämt "Herr Ricardos dödsshow" på Strindbergs Intima Teater. En skojig, timslång föreställning i dödens tecken. Ja, skojigt fast det handlade om döden. Små scener ur kända pjäser, sånger och annat dramatiserades av Mathias Lafolie och Tuvalisa Rangström på ett underhållande vis.

På söndagen klämdes det - för ovanlighetens skull - även in lite sport. Vi pratar boxning. Jag kan inte påstå att det är ett av mina specialintressen, men när min gamla kollegas adept Yasser (a.k.a. "El Cubano) skulle vara med i final är det klart att jag ville se! Och han vann ju dessutom!

Söndagskvällens kulturella evenemang gick av stapeln i Nalens vackra salong. På scenen där fanns Kjell Höglund, uppbackad av ett gäng musiker med Johan Johansson i spetsen. Kjelle roade alla i publiken med diverse guldkorn ur sin långa karriär. Alla älskade det lika mycket: de medelålders kulturtanterna, de grånade gubbarna, svennekillarna, de förtryckta kontorsnördarna och de ystra tonåringarna i Wacken-T-shirt. Kjell kan nog med rätta kallas ett unikum. Som sista nummer bjöd han på den långa och minst sagt tänkvärda "Häxprocess". Mer Kjell till folket!

Ring my bell.

2006-03-24T09:12:00.000+01:00

Häromkvällen besökte Bell Orchestre från Kanada Södra Teatern här i Stockholm. Det var en strålande konsert! Med den något ovanliga sättningen trumpet, horn, fiol, basfiol och trummor lyckades de skapa ett mäktigt ljud. Någon av medlemmarna spelar också i Arcade Fire, vilket man ibland kunde ana. Bell Orchestres musik är av en annan typ, med inslag av klassisk musik, jazz, folkmusik och elektronisk musik (men de låter inte så pretentiöst som man skulle kunna tro av en den uppradningen), men släktskapet tyckte jag mig känna i den febrigt galloperande takten i några av låtarna.

Och jag blev förstås än mer sugen på att få se Arcade Fire live...

Det finns hopp.

2006-03-20T14:45:00.000+01:00

När jag gick längs Götgatan i dag och kände solens värme i ansiktet fick jag lust att skutta i takt till musiken i hörlurarna. Det finns hopp! Så länge skygglapparna var på, så att jag missade snön i Björns Trädgård till vänster om mig, såg jag en vårtorr trottoar framför mig. En vacker syn, på min ära!

Vintern.

2006-03-16T11:19:00.000+01:00

Vintern börjar tynga mig ordentligt. Jag hoppas verkligen att den snart är över.